Välkommen till Bertel Nagubos vididulloga värld!

Edit Mattson: En byfärd i tjocka

Hoppas inga Edit tar på näsan, å inga Dido Björkblad helder, men he e mang åv er som ha fråg åt me om Nagumåle. Så här e ”En byfärd i tjocka” av Edit Mattson, ss. 255-256 i ”Nagu sockens historia I”. Henar minns ja bra, å kattona me, fast hon do visst 1990, he e ju tjugu år sen.
Vasgo!

All vi såm bo:r jär i skärigå:rdn så ha no: se:kärt ein å annan gang vari me: åm hor e e: ti ga: bårt se i tjåckan. Jaa ska nu berett åm, he ha no: hent för treti å:r sen, ongefä:r, å ja ha aldär beretta åm e förr, int för nan. Men ja had suti å vevi, sita i veivsto:ln heila da:gin å ja va: så u:tleid på altiho:p. Å he va: ett ganska bra: sparkfö:re, så tenkt ja: nu ska ja fara ti Sundå:kärn ti Vallmå å hels på dåm tå e e: gått sparkfö:r.

He va: nu inga riktit kla:rt men, he va blank i:s, men tär va: lite ri:m på:. Men i alla fall, he gick no: bra: ti spark å. Å ja tror en ja sang me: tå ja fo:r övär fjä:rdn.

Å ja kå:m ti Sondå:kärs å blei ry:sit vä:l mottaji å. Å vi sa:t no tär å pra:ta å had ro:lit å tåm bjö:d på kaffe å. Å ingen had var u:t naga int.

Men tå ja sku ti fara heim, å kå:m ner ti stranden: ja så:g int slå:en på sparkstyttingen, så pass dimma va: e! Men ja måsta heim, ja:g. Å inga tenkt mina vä:rdar, å inga ja:g helder tenkt, varför sku ja int ha kona bli: där övär natten. Men ja sku heim bara! Ja had nu ful katt tenkär ja, en e va: för han såm ja sku heim. Å så sa: värdinnan jo:, en tu fa:r jen nu bara, å så fa:r du åt Vestärhålms uddan, så ta:r du kurs på De:gärts uddan, å Kilinghålms sund å nu kåmbär tu fram. ”Jo:”, sa ja:g, ”no kåmbär ja”. Å ja sparka, å ja sparka, så kå:m ja ti en ve:g. Å så tenkt ja så ten ja:, men nu had ja nu tu:r nu endå no:, att he va:, att he va: så myki ri:m i i:sn en e sy:ndist en e had kö:rtist. Å så sparka ja å sparka. Men inga kå:m ja ti Kilinghålms uddan int. Men vart ja kå:m, he visst int ja:g he.

I alla fall så fo:r ja åppåt land, å for åppåt en ve:g. Å så kå:m ja ti ett stell såm had vari ett ve:duppla:g. Å tä:r så to: all ve:g slu:t. Men ja tenkt tär va: nagär gangspår sen, lengäre fram, så tenkt ja ska följ tåm ten spårena. Å så kå:m ja tå, ti en sjö: å:tär. Å ja visst ta me sjuttån int van ja va:, ja:g int. Men hur e nu va:, en instinktn sa: en ja sku böri ga: åt vinstär. Ja:, ja gick å he va: ry:slit hon ten stranden. Tär va: sto:ra buldärsteinar såm ja aldär i mitt li:v had sitt. Å ja ja ja bara funde:ra bara, he va min enda tanke: ”Van e ja?”. Men ja fo:r nu vi:dare, å to e ry:slit sakta, å lemna inga land. Men så hö:rd ja vintärbå:tn, Aranda, såm ro:pa, å i vestär. Så tenkt ja, men nu e: ja på rett nu entå. Men van e ja? Men ja fo:rtsett bara ti fara langsamt.

Å så kå:m ja ti ett bärg. Å på he ten bärge, så va: en tårrär tall, så ja kendist vidär. Ja va nårr på Vallmå! Nå:, tenkt ja:g, de hä:r gick ju rikit ry:slit bra: he, å ja ö:ka li:te på fa:rtn å, å kå:m ti kemmå päran å tär va en bro:.

Nå. Nu: va: e bara ti ta rett kurs över ti heimstranden. Ja sparka å ja sparka. Aldär kå:m ja fram naga, ja kå:m, inga så:g ja naga land å inga. Å eftär en li:tn stund så märkt ja en ja va: Presiss på sama stelle tär åm ja had starta! Å så tenkt ja nu e: e nu hå:kån entå no:! Tå man e: riktit i heimknu:tana å int ska hitt heim! Å så to: ja kursn så myky ö:stäru:t, en ja ja sku måst kåma ti heimstranden. Å så sparka ja å:tär, å to: rikit rikit me fa:rt. Rikit så myky ja nanstin årka, så sparka ja ett.

Så kå:m ja ti en, ti en strand, såm va: ett ry:slit hu:s på, ett så förskrecklit sto:rt. Å tär va taggtrådar. Å tär va på:lar, u:t på i:sn. Å ja tenkt, men va i vä:rdens ti:där! Vart ha ja nu kåmi? Å så tenkt ja men jennifrå:n gar ja inga nu före mårån bitti. Ja sitär jenn på sparkstyttingen för, för nu: veit ja inga nu meir int!

Å ja sa:t på spakstyttingen å så:g på heten hu:se. Men ju meir ja så:g ju mindäre blei e. Å ti slu:t så, he e: ju på he vi:se en e allt e: så ry:syt sto:rt i tjåckan. Så to: ja me mo:d, å så gick ja åpp ti heten hu:se. Å så gick ja langs me veggen. Å så kå:m ja ti en dör. Å i hon ten dören så va: en haka, såm ja sku kenn fast ja sku ha vari hur langt såm helst. Ja va: nä:ra Prestgårs bastån! Ja:ha, tenkt ja:g, att nu:, nu: lemnar ja inga land nu int, utan nu ga:r ja langs me vi:ken, så lengi tills ja kåmbär ti heimstranden.

Ja:, ja måst no: sej, ja va: ganska gla:d tå ja kå:m innanför veggana, i heimstu:n.

0 Comments

Leave A Reply